Matildalp

When the tears come streaming down your face..

fattar inte att man inte bara kan slappna av,skippa alla krav och prestationer..så otroligt svårt..helt plötsligt blir en helt vanlig filmkväll krånglig..tänk att få känna känslan att man duger,att man insett det..vet inte hur jag ska ta mig dit,men är väl kanske på väg iaf..alla krav bara ökar och ökar tills man tillslut inte orkar och då går allt alltid åt skogen för mig..

skulle ha tagit mig till kyrkan ida var det tänkt,men i och med nattens hårda timmar av ingen sömn,bara vred och vände i sängen,så var det en helt utmattad matilda som vaknade av ett sms vid 10.54, och mötet börjar 11.00,jo men jag skulle nog hinna..
tog mig en skön joggingrunda,styrka och stretch istället..

man säger det alldeles för sällan till folk i ens närhet hur mycket man verkligen tycker om dem,speciellt föräldrar,det är en liten mur där som man har svårt att ta sig förbi,de är nog medvetna om att man verkligen tycker om dem,men varför är det så svårt att säga det till dem? jag hade helt enkelt inte klarat mig utan mina mamma och pappa,punkt slut! de finns alltid där,ställer alltid upp,får massa jobbiga samtal när man upp och ner som en pannkaka, helt otroligt, och så säger man det inte till dem!? men som sagt,en liten mur,kankse just det som gör det så speciellt... Har ju inte en aning om ni läser min lilla blogg,men om, så har ni ju fått en liten inblick iaf:) Mm, mina föräldrar borde vara med i nån tävling, de hade lätt vunnit,inget snack om saken! Älskar er!


Inga,mitt gamla hjärta! Du är så otroligt fin! är så tacksam för att jag har er! tack för fina ord,du kommer alltid vara mitt älskade gamla hjärta! längtar tills jag får hälsa på dig och min fina mormor!!

nee,nu ska jag ta tag i mitt liv och duscha bort allt svett och elände...